Pirater

Pirater har någonstans lyckats hålla sig kvar i historien och är fortfarande hög aktuellt.  Går inte en dag utan att man tänker på dem stackars piraterna. Jag minns för två år sedan när någon nämnde att sjöröveriet ökat med 100% då var det ingen aktuell fråga.  Så nu två år senare är det en omfattande kris med sjöröveriet. Det måste ha varigt ungefär samtidigt som usa beordrade Sverige att beslagta Piratbay servrarna. Det blir nästan humoristiskt när man tänker på det, för idag så firar anti-piraterna segrar i sina mot0r båtar  och piraterna seglar i  motvind.

Men det glöms lätt bort av storföretagen att det finns människor på andra sidan. En folkrörelse ha växt i Sverige. Piratpartiet har fått vind i segel och bygger ut. Jag ser det som häpnadsväckande när dem blivit det största ungdomsförbundet i stan utan att anorna några möten. Ska bli kul och se vilka det är som dyker upp på torsdag. Men dem har redan lyckats ta toppen i affischeringen, Ung väster och nazisterna ligger redan i lä.

Jag skulle tro att anti-piraternas seger är längre bort än dem tror.  Dem kan stänga hamnar och slå igen servrar, men piraterna förblir och stryker vidare till nya vatten att jaga i. Jag skulle inte bli förvånad ifall vi inte snart har samma nivå på fildelningen igen när den nya tekniken har etablerat sig.

Nu är det bara tiden som kan utvisa vem som vinner detta slag och jag tror det är ett lång slag på gång..

trött

Jag är trött på ihåligheten, tomheten som sprids. Avsaknaden utav känslor som när ett stycke man skivigt bara försvinner. Som att försöka skriva ett brev i sanden. När havet dundrar in och sköljer bort. Kvar blir en blank yta utav sand som inte skildrar det som har varigt. Kvar blir det som aldrig skett, enbart ett tomt skal.

Solen som vägrar gå upp, det är som att tiden valt att stå still. Natten vägrar att bli dag och kvar står vi tittandes ut över det blankaste hav. Som krabbor försöker vi nå över stranden hand i hand. Tomma ögon blickar vi ut över det som liknar ett liv.

Tråkigt

Kanske har vi tråkigt för att känna oss i behov eller ett beroende. När vi blir ifrån tagna något utav våra vardags byggstenar får vi tråkigt. När det blir massor tid över som inte är inplanerad. När man slutar använda tv, upplevs den första tiden alltid som tråkig och gastkramande. En stor plats utav all våran tid blir ledig och vi vet inte vad vi ska fylla den med. Jag vandrar runt i cirklar och undrar ifall ingen ska snart ringa, ifall vardagens brus ska bli brutet ifall något nytt ska komma och ske.

Bläddrar runt bland massor utav gamla papper och försöker förstå. Försöker få kreativiteten att flöda och skapandets ska få sin plats. Men tiden förblir stilla, världen runt om kring dansar iväg, ljuset som träffar min ruta blandas ut och förvandlas till rött och världen lysses upp genom ett dunkelt sken utav hopp.

Jag vandrar tyst igenom tomma rum i förhoppning om att komma fram, fram till en lösning på min fråga. Även ifall frågan inte är komplex känns ibland svaret långt borta. Med tanke på den tid som gått åt till att försöka lösa svaret känns enbart frågan absurd. Kanske behöver vi ha tråkigt för att kunna tänka abstrakt. Med en strimma hopp kanske vi kan komma ut med vårat svar får att slutligen börja om för att sluta cirkeln kring våra liv.

Rymden

Vindens stilla sus och gatlampornas dunkla sken lyser upp min väg. Jag blickar upp emot himmelen, där lyser stjärnorna på samma sätt som igår, nu när det inte är sommar syns dem klart och tydligt. Lika ensamt och monotont som alltid, varje natt om och om igen. Juri Gagarin måste ha varigt väldigt ensam när han svävade där upp, långt ovan molnen. En marionett i världs politiken har han blivit förglömd.

Men än blickar jag upp, spelar det någon roll ifall det finns något där uppe? Vi människor kan knappt ta hand om oss själva och ändå försöker vi blicka vidare efter nya rov att rova åt oss. Mänskligheten kommer stirra in i undergången med ett skratt och hoppas på att det är ifrån en lyx jakt.

Vist har vi alltid blickat uppåt och längtat bort, kanske kan det ge en smula hopp. Men samhällsflykten kan inte förbli total, det finns alltid något litet som håller oss kvar.

Minnen

Det är lustigt hur vissa plaster kan återbringar oss minnen som vi trodde vi glömt. Man bara vandrar ut över fältet och minna kommer flödande och talar om vad som har hänt. Man kan luta sig tillbaka och ta del utav drömparken. Ingenting nytt eller oväntat kommer möta än.

Jag minns bara dem bästa och söta minnena dem som man vill minnas. Inga negativa minnen kommer fram utan enbart det jag vill minnas och jag vill tillbaks. Jag skulle vilja stå där på badbryggan än gång till. Jag skulle vilja känna vattnet spasha under mig när jag hoppar ut och höra vindens brus. Men inte idag, idag måste jag stressa förbi.

Kanske fanns det ingen tid då häller, kanske har tiden aldrig varigt med oss utan vi kämpar emot den och försöker alltid hålla oss kvar på ramen.

Eu-debatt

Har Eu-frågan hamnat på Internet, bryr sig inte partierna om att agera i det vardagliga livet längre. Jag kom och minnas ett gammalt tv-program om ”secund life” där dem nämnde att folk gjorde manifestationer emot saker. Är det dit vi är påväg? Blir det stora demonstrationer så skriver media om upplopp, bråk och alla demonstranter blir klassade som kravall turister. Är det det här som vi strävar efter? Den öppna aktivismen försvinner mer och mer och blir behandlad som att den är olaglig.

Snart kommer vi kanske se politiska aktioner på Internet. Som när Piratebay servrarna beslagtogs och polisens hemsida dog illa kvickt efteråt. Är det det vi strävar efter, skrivbordsradikalism! Samtidigt som politikerna stor satsar på nätet dör ungdomsorganiseringen ut och det känns inte som att politikerna undrar varför. Det tas för givet att allt ska vara på Internet, och därför flyttar politiken dit. I stället för att tvinga fram viktiga debatter försöker man göra valet så enkelt som möjligt.

Rädd blir jag med tanke på sms-röstning som förslag. Hur engagerad är man då, ser tv-reklamen och sedan slänger iväg ett sms och vips så har vi ny regering. Det känns som att hela demokrati grejen blir ned värderad som att det skulle vara oviktigt vem som vinner. Jag tror att sms-röstnig enbart skulle leda till sista minuten röster till partier som drivit mest reklam.

Jag tror det största problemet i det svenska samhället är att människor inte bryr sig och det blir inte bättre utav att man ser till att människor inte behöver engagera sig.

Gäst skriver

Ensligt System skriver om dating på SvenskaC bloggen idag.

Strand

Jorden snurrar sina varv och jag sitter och kollar up på gatan genom mina persienner. Kaffet har fyllt min kropp med koffein men dem röda ringarna under mina ögon förblir kvar.

Jag är klar för dagen jag har gjort det jag skulle göra, nu måste kroppen ladda om inför nästa insatts. Hjärnan skriker och gnäller och jag undrar om det kommer till ett slut. Kommer det någon brytpunkt när det vänder?

Just nu känns det hopplöst, vågorna spolas in över stranden och sköljer bort det som var. Men innan nästa våg hinner skölja in hinner krabban lämna sina spår. Snart kommer sommaren med varm asfalt och det läggs ett lock över staden. Allt stannar upp och trafikens buller stannar upp och blir enbart ett brus. Men än gömmer sig solen bakom tunga moln och dropparna kommer snart börja falla. Tunga vattendroppar kommer smattra ned på taket och elementets värme får mig att le.

Mål

Vi denna tid punkt är jag väldigt trött på att läsa mitt eget arbete, jag vet precis vad vare je stycke innehåller och vad som saknas och hur jag skulle vilja utveckla dem. Men jag känner mig begränsad som instängd i ett mörkt rum. Planerna rasar och sömmen har spruckit i säcken och vattnet runnit ut. Jag står nu och kollar ned i marken för att se ifall jag kan fånga upp mitt vatten. Men jorden slukar mitt vatten girigt, mina blickar blir smått desperata hur ska jag hinna få hem vatten i tid.

Kanske är jag inte törstig efter allt, kanske är jag hungrig. Idé torkan får marken att spricka, enbart blir ett vakuum kvar. Hur ska jag lyckas laga min säck? Kanske saknar jag kunskapen, kanske är det viljan som sviker. Med trötta ögon måste jag skriva vidare. Måste få resultat måste prestera måste nå fram. Till ett mål eller en måltid.

Orden flyter samman och jag börjar undra har detta ett syfte. Finns det ett mål i min strävan, jag skulle inte tro det. Jag tuggar på som en maskin, producera utan hjärta. Svart rök sprider sig runt mig och jag förpestar min omgivning.

Idag

Kristid, krigstid eller nje kanske inte. Skrivbordsradikalismen sprider sig och har börjat slå hårt. Idag såg jag åtta stycken stå och kolla mot himmelen i en stjärnkikare, snacka om samhällsflykt. Nu pratar vi inte landsflykt eller lajva utan nu vill man verkligen bort. Skaffa sig bra betyg, så man får ett bra jobb och så slutligen efter ett halvt livs sparande ut på planet flykt. Låg konjunktur och allt, men nu håller det på att spåra ur.

Tacka gud att han uppfann kaffet för annars hade nog inte det flyende samhället orkat med att jobba. Samtidigt som man ska kolla facebook, tradera och mailen. Inga jobb idag och några riktigt dåliga bud och så har bästa polarna dumpat varandra genom en status uppdatering.

Facebook har slagit ut smskedjor och ryktesspridningar, nu vet alla direkt vad som har hänt och vart. Slut på privatlivet med twitter, nu vet alla vad alla gör. Staten kan börja plocka ned dem nya kamerorna på stan. Polisen behöver bara bli vän med alla på nätet först under en dold identitet ”Gustav55+”. Nästan som gamla bingolotto alla viset vad grannarna gjorde klockan 8 på fredags kvällen.

Men tack och lov kom ju nya proxy servrar och vi alla kunde känna oss fria igen. Vi kunde gömma oss bakom glad porrens dunkla sken på gamla slitna datorer. Med kladdiga usb kan vi idag byter filer med varan. Kanske är inte stjärnkikaren så dum idé.