Bloggportal

Varför bloggar ingen om att vara vegan, varför bloggar ingen om att vara radikal..! Jag läser sida på bloggar som dyker upp och jag bläddrar emellan dem och aldrig dyker det upp någon som bloggar om livet som vegan. Ingen som skriver om hur det är att vara ända kommunisten i danderyd. Vart finns alla dessa människor? Jag blir trött och matt när jag bara ser och läser ”älskar att shoppa” och ”njuta av en drink vid stranden.” Jag blir trött. När ska någon skriva om den snygga sprej mallen vid ica, om hur jävligt det är att vi levt i 18år utav besparingar. Kan ingen skriva om den blinda värklighet som vi har framför våra ögon. Om hur massmedia ljuger sig blåa, och politiker som slutar lyssna. Vist det finns ju bloggvänster förståss, bloggande ung vänstrare som har läst i sina flygblad att omvärlden är ond.

Kanske kommer vänstern aldrig riktigt in i internetvärlden. Kanske är det bara jag som inte har hittat rätt ennu, men ni måste hålla med om att det blå blocket skriver mer bloggar en det röda gör. Även ifall det kan vara svårt att se skillnad så handlar shopping oftast om kapetalism. Internet kanske bara är en kapitalistisk barn dröm ändå….

Konstiga vändningar

Igår skulle jag ha ringt för att fråga ifall jag kunde få åka med på en volentär resa. Idag kom jag hem på lite vettig tid eller snarare jag var sist ur huset och först hem idag och inte som igår när familjen låg och sov när jag kom hem. Men ifall, nu kanske jag ska få åka till Guatemala, hur grymt vore inte det? Totalt..! Istället för att pyssla med svensk politik får jag möjligheten att åka och pyssla med internationell solidaritet. Men vi får se, det kanske inte är helt säkert att jag får åka med, och det är en del grejer som måste fixas innan. Inte som mina kamrater som tog en surf resa till grekland. Dem behövde bara sätta sig på tåget och sedan var rästen packat och klart. Jag väntar med spänning vad deras projekt ska handla om. Det sociala livet på stranden eller kön på våger kontra bilköer.  På något sätt så skulle det inte för vådna mig ifall dem har en liten finurlig idé som dem kommer undan med, så dem kan surfa i två veckor.

Själv vet jag inte,vad ska projketet handla om? Jag har en resa, jar har ett mål det som saknas är ett namn. Nu ska jag bara setta ett namn på mitt projekt som sedan blir ramar och sedan har vi en tavla. Kanske så enkelt är det inte. 100 poäng ganska mycket tid, för att hitta på något. Klart till våren så det finns gott om tid. Just nu känns det som att det är bäst att låta tiden gå. Låta tankar och funderigar glida iväg.

Det handlar om att ha en plan, en fem veckors plan med sitt liv. Skulle inte vara helt omöjkt att göra ett försök att skriva upp, allt som ska göras dem närmaste fem veckorna och när det ska göras. För det mästa känns faktist som att det redan är uppgjort. Vi lever nog redan efter en fem veckors plan. Det är bara det att den är inte skriven, utan vi planerar omedvetet så mycket som bara går och sedan följer vår omedvetna plan. Tills den tillslut kolapsar utav nya punkter som inte får plats och vi gör upp en ny plan i huvet som vi tror kanske fungerar.

Jag själv är tyvärr skeptisk till planerigar och skruktur. Det används oftast i fel syften, tillexempel att försvåra och förhindra för nya att förstå. Det går ofast att använda strukturer på möten för att få sin vilja fram, med strukturer växer makten hos dem som bestämmer strukuren. Men just nu skulle jag behöva lite dagliga planerigar och en fungerande livads strukur. Har du någon? gärna ifyllnings mall,  maila mig..

Betydelse

Även ifall tiden aldrig tar slut, utan den bara fortsätter som ett timglas. Men tiden är rund ifall du frågar mig. Om man reflekterar över vargie ord man skriver, ifall man tar tid hur långtid det tar att trycka in vargie tanget. skulle man tappa fokus på innehållet. Men endå tittar jag på ordräknaren och funderar. Var det där en bra medning? nio ord. var det en bra text tre hundra ord. Det borde finnas en likhet mellan produktionen och resultatet. Det borde finnas ett svar på hur många ord det ska vara i en medning, med hur många ord som man ska använda per text. Det borde gå att finna ett sammband mellan antal ord och resultat. För vad är det som gör en text dålig? Är det innehållet, medning som gör en text dålig det borde det inte vara. För man skriver inte en text när man tycker att innehållet är dåligt. En sådan text skulle vara värdlös även för skaparen själv. Det borde vara orden som är felet när en text blir dålig. Används det för mycket ord? för få ord eller kanske fel ord för att beskriva en hendelse. Om man förutsätter att det finns fel ord så måste det finnas rätt ord också? Fast det låter osanorlikt att det skulle kunna finnas några rätta ord. Tänk en svenska lextion:

Nu barn ska vi träna på att använda ”Rätt ord” barn. Skriv som jag skriver barn: Pelle gråter för att världen är ond. Skriv inte barn: Pelle fäller tårar för att världen är ond.

Okej, det blev kanske lite olika innebörder mellan dessa två meningar, men ifall det ena skulle vara mer rätt att skriva skulle språket kollapsa. Det skulle vara omöjligt att utveckla och språket skulle börja bli byråkratiskt. Men den första meningen är sju ord och den andra är åtta ord. Jag skulle vilja säga att den andra meningen är bättre en den första. Är det för att den är en bokstav längre eller har det andra anlednigar?

Finns det ett svar? möjligt faktiskt, men vem vet meningen med meningen?

Tiden rinner

Tiden känns så kort, jag tittar i kalendern och ser att dagarna bara flyger iväg. Jag blir orolig kollar klockan, vad har jag gjort idag? ingenting tiden bara flyter på och jag får inget gjort. Kollar plånboken den börjar bli tom. Jag orkar inte det här, slänger jag bara bort mitt liv på? jag blir rädd när dagar bara flyter iväg utan min kontroll. Livet börjar kännas så otroligt kort, även om det känns som att det tagit en evighet att leva det. Men samtidigt vad spelar det för roll ifall man har ett sprakande liv? Ifall man kollar historiskt spelar det ingen roll. Utan det är nog mer i egoistiska syften som det spelar roll ifall jag är nöjd med dagen eller inte. Men vad kan en liten människa som jag göra för det stora hela? Kanske kan jag göra en repa i väggen men inte flytta den.  Fast det skulle bli ett problem ifall alla tänkte som jag. För vi är inga små människor ifall vi organiserar oss, men samtidigt så är det en ganska skön utsäkt att säga att man bara är en lite människa. Jag kan säga att jag avskyr ansvar, förstår inte det roliga spännande med att ha en process i sina händer.

livet kanske är lite som en motvinds låt, lite bitter och seg eller är det bara jag som har förvandlats till en drömmare utav alla hollywood filmer. Kanske är det jag som har fått en sjuk och vriden bild utav en lycklig människa, som inte går att leva upp till i verkligheten. Vem vet, jag är bara en lite människa så vad vet jag?

Dag 2 – Fundersam

Nu vet jag inte längre alls, Vad handlar mitt projekt om? Jag vet så mycket som att det ska handla om ungdomspolitik. Mer än så vet jag faktiskt inte längre. Man kanske skulle kunna skriva om lite olika idelogier och tramsa sig och säga att dne här är bättre än den därför att. Fast det går nog inte lärarna med på. Något annat som skulle vara spännande, det skulle vara att pröva på tre olika ideologier. Säg att vi tar tre stycken grupper med tio stycken i vardera och sedan åker man ut i skogen och dem ska leva och utföra något uppdrag, fast dem ska agera efter ideologin. Det skulle vara ganska spännande att se hur det utväcklas. Fast kanske inte, ganska svårt att få tag på tretio stycken som är pepp. Nej det får gärna vara något litet, enkelt som jag kan studera och skriva om. Men ungdoms politik det kan inte vara allt gör svårt, det blir kanske bara en jämförselse mellan ungdomförbuden på lite olika punkter.

Nej jag vet inte jag måste skriva min projektplan så luddig som det bara går så jag kan ändra inriktning utan att det är någon som märker något. Men men jag har 24 timmar tills deadline så jag hinner sova på saken, det är nice.

Bloggandet

Varför bloggar jag? varför sitter jag uppe halv ett och stirrar blint in i skärmen.  Vad pysslar jag med? Jag ska erkänna att det är bara en blogg som jag följer. Kanske kollar på den var tredje dag och förundras och bli avundsjuk. Varför skriver inte jag det han skriver? Varför har inte jag ett super skarpt tema på min blogg som alla vill läsa. Googlade min skolas namn idag och läskigt nog fick jag upp massor med elevers bloggar. Läste lite förstrött i några av dem. Det tog inte lång tid innan jag lyckades få upp en bild i huvudet på vilka alla var. Vem bloggar alla dessa människor för? Kanske är bloggen din nya skvaller portal, Istället för att gå till gathörnet så sätter vi oss bakom skärmen och tycker och tänker lite vad vi vill. Vem skriver en dagbok endast för sig själv? ”vi måste tänka globalt när det gäller lokalt” så lät headlinen på en föreläsning jag var på. Kanske är det, det tanke sättet vi har fått genom media, skolan samhället. Vi har slutat att tänka på varandra utan vi tänker på oss själva i den stora metropol.

Så varför sitter jag här nu? Man skulle kunna svara enkelt för att jag inte kan sova. Jag tror mer att jag har funderingar som jag skulle vilja ha erkända. Jag skulle vilja ha ett erkännande, Killen har rätt.. Skriver alla bloggare för ett erkännande. Jag skulle säga knappast eller? jag vet faktiskt inte, men jag skulle vilja säga att det finns lite olika sorters bloggare.Nämligen fyra olika sorter:

Först den som skriver enbart för sig själva och till sina vänner. Säkert fett roligt, då kan alla ha sin egen lilla blogg och sedan så vet alla vad alla gjorde igår så behöver man inte prata på lektionerna.

Sedan kommer dem som skriver för att dem tror att dem är smarta. Okej en del utav dem kanske är ganska smarta och har smarta idéer. Om alla bloggade om sina idéer så skulle man kunna skapa en idé-portal.

Sen kommer blogg journalisten, den som bloggar om nyheter eller om ett vist ämne. Dessa människor kanske något att säga, men vem vet ifall dem når fram till våra öron med sin bild utav verkligheten.

Sist men inte minst kommer den kära Lyx bloggaren. Den lille parasiten som kan leva på sitt bloggande, den alla drömmer om att vara. Man spanar på dessa bloggar och försöker se vad gör jag för fel? varför får inte jag massor cash för det jag skriver..

Så kan det vara, bloggen för mig kommer fortsätta att vara ett mysterium. Men jag kanske kommer på hemligheten bakom bloggande en dag.

Paprika

Dagen närmar sig sitt slut. Nu sitter jag här igen, lite utav en slump. Tänker på dagar tänker på film. Jag funderar på vad är det som gör en film bra? Såg igår Steven Kings film The Mist. Vet kanske inte om det är korrekt att säga att det är hans film, men men. Kändes bara som en halvbra film. Bör tillägga att jag av dyrkar hans böcker, ibland små skrattar man och ler utav ondska. Till skillnad ifrån filmerna som bara består utav en liten del ondska. När man läser böckerna vävs man in i en form utav romantisk, söt ondska som tyvärr saknas i filmerna. Tänk ifall dem kunde göra hans filmer lika bra som böckerna. Då skulle vi prata om lyckade filmer. För er som har läst maraton marschen. Tänk den på film? Det borde en grym film. Fast vad vet jag? jag kan knappt förstå mig på en vanlig digital kamera, utan bilden blir bäst i fotoshop.

Slut på klagandet: Bästa filmen på senaste måste nog vara Paprika. Bara film musiken gör mig lycklig, en härligt skruvad och härlig film. Bland dem få filmer som håller att se om och om igen. Lika spännande och oförutsägbar, alltid lika underbar. Till dig som inte sett den, se den. Tyvärr inte så många som har sett den. Hade det varigt en disney film så hade alla sett den. Men nu är den inte det och då har inget sett den.

Men men så kan det vara, ska av sluta med ett citat: ”Förr måste man vara skådespelare för att bli stjärna. Nu är det precis tvärtom.”

Gubben med bilder

Klockan tickar, tiden rinner. Tittar på nyheterna, dåligt väder. Då behöver jag inte gå ut idag. Så det kanske inte var dåligt väder, för jag tittade aldrig ut. Jag litade på en gubbe med en bild på att så här är det utanför mitt hus. Jag tror det blev min andra inne dag, jag vill inte ut. Jag orkar inte gå ut. Vad ska jag göra ute? Jag som nyss köpt nyss buss kort. Nu har jag tappat lusten att använda det. Jag surfar runt i min egen lilla värld. Tittar på siffror 100kb/s 8kb/s 65kb/s. Analyserar lotsas förstå. Jag tror att det sitter någon gubbe längre bort på linan och bromsar Internet ibland. Kanske kommer han från FRA eller bara någon annan som har tråkigt. Jag har tänk på det mycket, sedan liberalerna har börjat gråta ut i media. Vad blir det för förändring? FRA har ju redan avlyssnat olagligt i tio år. Enda skillnaden är att jag, som liten medmänniska har blivit rädd för store bror. Börjat prata i förkortningar och synonymer. Men jag tycker det är lustigt att efter detta stora beslut som inskränker deras egen vardag fick dem att ändra sig. Jag undrar om dem också blev rädda att prata i telefon? Om vi samlade alla människor vars vardag har blivit sämre utav alliansens politisk och hälsade på Fredrik. Skulle han då börja gråta och ändra åsikt? Men vad vet jag, jag litar trotts allt på mannen med bilder. Lätt för mig att klaga som inte går ut. Men jag har mina funderingar, på vad som pågår där ute..

Inget är mer sant en den vinklade sanningen. Du kan ha rätt, men jag tror dig inte. För så länge lögnen är mer sann än sanningen själv, kommer jag alltid undan med att blunda i det rätta ögonblicket. Det kommer alltid att vara någon som säger att dem har rätt. Att dem har rätten på sin sida. Vad spelar det då för roll med en sanning? När det finns så många sätt att ha rätt på..

Jag tittar på gubben med bilder och tänker han har nog rätt. Då kan jag sova lugnt i natt igen för det var bara dåligt väder…