Borde

Jag borde hinna skriva ett inlägg, borde hinna göra mat. Tiden som är knapp mellan måsten och vad man gör.. Ibland hamnar saker bara i fel ordning och man får sortera om och börja om från början. Ta första biten och lägga om den, som himmelen på ett 1000bitars pussel. När man börjar närma sig slutet och inser att något är fel är det lika bra att bara börja om från början. Skapa en ny bild istället för att försöka göra om den som redan är. Men nu finns inte tiden längre utan den har redan hunnit rinna ut..

Tid

Vem vet varför vissa dagar och nätter bara flyter iväg utan att spela någon större roll. Tiden bara flyter förbi utan att få någon större mening eller betydelse.  Lika segt flytandes som tvål på ett grått handfat och vi hamrar och hamrar oss igenom tiden. Förtvivlat skapa märken så att någon ska minnas oss efteråt. Fotograferar och skriver medelanden. Några lyckas men då kommer man sällan ihåg vem personen var utan bara meddelandet. Allt i en självdestruktiv spiral snurrar vi runt i tid och rum.

Jag önskar ibland att jag kunde bryta mig ur tidens trappa och slippa återskapa något som redan är skapat innan mig. Men troligen är detta omöjligt och vi får ta våran roll i historiens hjul. Vi ska se till att det snurrar ett varv till innan det slutligen kanske stannar upp och historien stannar upp för att kunna återberättas ytliggare engång.

VA FAN!

Vad pysslar våra kära politiker med för något? Ungdomslöner. Jag är 19år och har två jobb, istället för att försöka stärka min roll på arbetsmarknaden så vill politikerna sparka mer på mig. Jag skulle inte tveka på att någon av mina arbetsgivare skulle tveka på att minska min lön med 40-50% ifall dem fick möjlighet. Vist dem borliga gör väll allt för att sparka på unga och anställningar så länge dem kan. Men skrämd blir jag när facket inte sparkar tillbaka utan håller med.

Förstår inte riktigt vart debatten om ungdommars ställning på arbetsmarknaden finns? Jag kan få ett samtal dagen innan som säger att jag ska jobba dagen efter samtidigt som jag kan gå runt och vänta på att någon ska höra av sig om att jag ska få jobb. Min vardag ligger i händerna på mina arbetsgivare.

Jag önskar mig snarare fastjobb, än dumpning utav min lön. Men vad spelar det för roll ifall jag skulle få fastjobb ifall jag måste jobba det dubbla för att bibehålla min lön. Facket måste ta strid för annars kanske vi kommer få leva för halv lön halva livet. Det handlar inte bara om ungdomar utan mot alla som arbetar.

Att facket, bara spelar med arbetslivet gör att man tappar förtroendet för dem. Stärk min roll på arbetsmarknaden spraka inte på den är du snäll Björklund och Wennemo.

Hårda

Jag har alltid avundats det där lite hårda, att alltid veta vad som är på gång. Vara den som faktiskt trycker på knapparna och den som beordrar någon att göra det. Det finns dem som kommer lyckas glida igenom livet utan att jobba natt. Det finns dem som alltid har pengar till att stanna fler dagar än alla andra. Ibland känns det ensamt och hopplöst när man står vid sidan av och inte kan göra någonting för att förändra sin egen vardag.Tiden bara flyter förbi och man känner sig mer och mer isolerad där man är. Hur många puzzel man än lägger kommer man inte närmare lösningen.

Jag skulle vilja undra om vi ser livet olika men jag vet att det är ett faktum. Det finns många dumma frågor jag skulle vilja ställa som jag redan kan svaren på. Ändå fördummar man sig själv och ställer dem. Jag skulle i vissa lägen vilja räcka ut en hand och be om hjälp men oftast finns det ingen som kan ta min hand och dra upp mig igen.

Troligen kommer vi dränkas av män i gråa kostymer som lever livet på oss som producerar. Jag skulle vilja säga att jag är oberoende men det är jag inte. Jag är lika beroende utav detta system som alla andra. Väntandes på att telefonen ska ringa och man kan svara. Väntandes i kö för att få ett besked som man kunde ha fått för länge sedan nu. Men nu är livet så och det komme ratt fortsätta vara på samma sätt.

kapitel 2

Jag skulle vilja skriva ett inlägg om allt som händer just nu. Men ju mer ord jag skriver ned ju mer otydligt blir budskapet. Alla frågar vi varandra hur vi mår och hur allting går, alltid ger vi samma svar. Bara sådär så att alla kan gå vidare och veta att man försökt bry sig. Jag skulle vilja vara naiv och påstå saker, kanske citera någon bok eller varför inte komma på ett eget ord.

Men allt blir enbart en röra och mitt anteckningsblock för blir blankt. Ibland känner jag att man borde skriva en bok om hur det är att lämna något gammat och börja på något nytt. Jag skulle vilja skriva till dem som aldrig förstod, en bok till alla dem som sakta kommer rinna bort. Även ifall stunden tidsbestämd från början känns den alltid orättvis i slutet och man skulle vilja börja om från början. Kanske är det såhär vi kommer att leva som kapitel i en bok där det bara är att vända blad och komma till en ny händelse.

Om man kunde göra om historien innan den kommer till tryck lägga in en ytligare fundering. Målet att få den längsta Wikipedia sidan om sig själv. Ett märke i historien, en spricka i muren. För nu börjar jag kapitel 2 utav mitt liv..

Cut-up

Jag känner mig ibland begränsad utav mig själv. Gör jag verkligen mitt bästa jämt, det känns ibland som att jag enbart har en roll som ska uppfyllas. Sedan när jag har uppfyllt mina krav försvinner jag ut i natten. Vi gör om och redigerar och våran dag blir som en cut-up novell. En ständig undran utav vad händer sen. När blir amatör filosofen bra, när blir dem misstolkade symbolerna sanna.

Strand

idag tänkte på en gammal film, inte för att jag minns vad den heter. Inte för att handlingen var det viktiga. Inte för att jag vet vem som spelade rollerna. Utan jag bara mindes en scen som spelades upp i mitt huvud, om och om igen. Runt och runt snurrade samma scen som jag hade svårt placera. Kanske är det bara jag som har hittat på filmen i mitt huvud eftersom jag varken kan beskriva handlingen eller vad som händer eller så är det bara så att grejer som hände förlägne sedan tynar bort och blir bleka minnen. Likt ett gammalt foto på en klubblokal där ingen minns längre vem som är på kortet känner jag mig idag.

Samtidigt som jag vill dela med mig utav min känsla känner jag mig enbart absurd och tankelös. Känslan kanske inte är lika viktig så som konversationen eller är det tvärt om att känslan bygger upp och skapar konversationen. Men idag är havet belamrat utav stilke och ingen kommer komma ur den tjocka dimbanken som sträcker sig från strand till strand.

—

—

Hjärtat dunkar, lungorna fylls med luft. Kroppen värker och världen står som i en dimma. Kroppen får lida för vad hjärnan hittar på, dem varma ångorna stör inte hjärnans tankegångar och febern snurra vidare. Med matta fingrar försöker jag slutföra min rapport, skriva ett brev och skapa. För även ifall kroppen säger emot så är det hjärnan som bestämmer. Bara lite till, lite till och sedan är vi klara tänker jag och snyter mig engång till. Kanske blir det bättre imorgon.

Men idag dunkar hjärtat rytmiskt, fyller rummet utav impulser. Trötta ögon försöker skapa sig en framtid och snart är vi framme vi dörren som kommer att förändra. Idag, dålig dag men det kunde ha gått sämre. Jag lutar min tillbaka och försöker summera någon annans tanke och sluter mig kring mig själv och förändrar idén till något som passar mig själv bättre.

Vad är Piratpartiet?

På många sätt är jag inte förvånad över att piratpartiet växer och växer inför EU-valet. Många är förbannade på Ipred och FRA och vill göra något emot det, andra vill bara rösta på ett parti som är anti-politik. När man diskuterar EU-valet kommer alltid Piratpartiet upp, där delas vi upp sedan i två lag. Ett som inte har intresserat sig för politik tidigare som är för, ett lag som har pysslat med politik tidigare och är trötta på all media uppståndelse kring ett litet parti.

Piratpartiet skapar en provokation i det politiska väsendet, helt plötsligt växer ett parti upp drivet utav människor som aldrig engagerat sig tidigare i politiken. Till skillnad ifrån dem gamla partiera går det bra för dem, de kallas den nya folkrörelsen. Dem når ut till väljarna och blir knappt ifråga satta, hur ifråga sätter man ett parti som enbart står för frihet? kanske är det fördelningspolitiken som doktor kosmos sjunger om som kommer fälla Piratpartiet.

Det pratas om att Piratpartiet har en vision, men jag funderar på om det inte är vi som ger partiet visionen. Genom förutfattade meningar och brist på debatt ger vi Piratpartiet dem egenskaper vi vill att partiet ska ha som dem faktiskt inte har. Jag tänkte själv att vi borde få in ett icke kommersialistiskt parti i EU, men piratpartiet är inte icke kommersialistiskt. Det är en egenskap jag har tillskrivit dem enbart i okunskap, för dem har ju inget ställnings tagande i dem frågorna. Utan det kommer ju bli något annat okänt parti som får min röst i slut ändan. Min egen politiska vision säljs ut emot att jag får ökad frihet det känns som ett ganska skumt koncept.

Men att attackera ett parti enbart att dem har brist på åsikter känns idiotiskt när det gäller ett enfrågeparti. Men kanske är det viktigt att fundera på hur ett parti kan växa upp på en fråga som redan andra partier driver. Kanske är det misstänksamheten emot dem gamla partierna som ger Piratpartiet vind i segel.

Six Days, Six Nights

Produktionen ligger nere, raderna blir inte fyllda med ord. Det blir enbart korta fraser som vägrar att passa ihop. Som när någon har blandat oboj med vatten. Det kan se okay ut, men innehållet är inte vad man förväntar sig. Som en gammal telefon man förväntar sig att den är trasig när det inte ringer någon och man kan alltid skylla på dåliga batterier när man inte vill prata. Kanske gör vi ursäkten till oss själva. Vi hittar på massor med ursäkter bara för att slippa göra saker, vi vill inte binda upp oss på saker som kommer hålla oss kvar. Vi försöker lura oss själva att tro att vi gör rätt val, kanske gör vi det också ibland. Men vi gör kanske inte det.

Det är nog aldrig någon som kommer och straffar oss när vi har gjort fel, utan vi flyter vidare och begår samma misstag om och om igen. Tillfällena blir fler och fler anledningarna är dem samma. Därför lovar jag att jag ska lyssna på Six Days, Six Nights med Michael Nyman två gånger om dygnet en på dagen och en på natten i sex dagar och hoppas på att jag har förbättrat mig någon gång.